En bön

Då är jag tillbaka i verkligheten efter en välbehövlig semester i Paris. Passade på att besöka två av alla dessa vackra kyrkor vi åkte förbi. När vi kom in i Sacre Coer blev jag nästan helt stum. Det var nog den vackraste kyrka jag någonsin varit i och vi satte oss nästan längst fram och bara beundrade alla vackra saker och målningar. Min ena syster tyckte vi skulle lägga oss på knä och be för mig och det gjorde vi alla tre. Eftersom kyrkan är öppen för allmänheten var det tyst för att inte störa de som bad så det blev ett stämningsfullt ögonblick. Sen gick vi runt och tittade på statyer av olika helgon och när vi kom till Jungfru Maria som höll ett barn i famnen bestämde jag mig för att tända ett ljus och be om ett mirakel. Mina två systrar gjorde detsamma för min skull. Trots att jag inte är särskilt religiös köpte jag ett kors i silver och det tänker jag inte ta av förrän vi är med barn. Notre Dame var också en vacker kyrka men lite mer "sorlig". Där tände jag oxå ett ljus och bad om ett mirakel. Mina två systrar gjorde detsamma. I bakgrunden spelades väldigt stämningsfull musik och det blev plötsligt väldigt känslosamt. Jag grät och mina systrar kramade om mig båda två. Vi stod där tillsammans en stund och det blev väldigt vackert, känslosamt och på något sätt ett heligt ögonblick. Jag ber innerligt att det ska fungera, att jag ska få uppleva ett mirakel och få ett barn.